Måste få skriva av mig...

Min kärlek. Han är gift. Har 3 barn. Han har haft en affär med min bästa vän. Nu älskar vi varann så att det gör ont så fort jag inte hör hans röst!
Vi har känt varann i 4 år, men nu... ååhh vad jag är kär!
Ingen vet om något. Vill inte svika min bästa vän, som fortfarande är kär i honom.
Jag vet, hur kan man få strula till det så för sig själv?
Inte nog med att han är gift och jag stjäl tid från hans fru, jag stjäl tid från min bästa vän!
Min vän svek honom i våras, när hon träffade en annan ( om man kan säga så när det är han som är gift ) och sen dess har han inte riktigt känt att han kan lita på henne i något, och han o jag har fått mer kontakt.
Jag älskar honom! Blir så sotis när min väninnan pratar om honom, men jag kan ju inte visa ngt...
Det började med sms emellan oss. Ett 'jag älskar dig' på sms:en för ca 2 veckor sen. Jag fick en chock, skrattade bort det. Sen blev det ett "jag älskar dig"-sms minst en gång om dagen, från båda håll.
Idag pratade vi i telefon, allt var som vanligt, sen sa han de tre magiska orden... han SA dom... jag pep tillbaka, 'jag älskar dig också...' Kändes så rätt att säga det!
/ nr 2 i hans liv ( fastän han sa att jag var det bästa som hänt honom, förutom barnen då...)

Välkommen till min nya blogg!


RSS 2.0